Förvirrad, vilsen säljare från norrland
Hur fan kan jag jobba med detta egentligen. Säljarjobbet måste ju vara det mest opassande för mig, Jag är ju en blyg norrlänning med läskig mörk röst. Hur fan kan folk köpa av mig? Hur fan kunde jag vara en av de bästa säljarna i december? Tror aldrig jag känt mig så vilse som på den lunchen. En ensam, tystlåten norrlänning från lilla pite sitter och äter fin lunch i Oslo med ledningen i företaget och tre andra pratglada toppsäljare. Cheferna blir sura för att resturangen inte erbjuder sushibitar av någon speciell sort så dom ber om att få nytt. Jag fattade inte ens att jag beställde sushi. Jag räckte bara upp handen då nån frågade vilka som gillar fisk? Jävla norska. Jag fattade inte ens att det var en sushiresturang.
Detta är bara en av flera gånger jag känt mig förvirrad och vilsen i norge, men samtidigt skrattat tyst och tänkt, nu skulle de där hemma se mig. Det är fan roligt att vara vilse ibland.
Du är fin som du är!
